Betraktelser / Reflektion

Back on track

unnamed_edited

Tillbaka igen. Sedan senaste blogginlägget har jag mer eller mindre varit nedkopplad. Skönt. Det överraskade mig hur lätt det var att parkera telefonen, skippa internet på datorn och bara vara. Det kändes som att hamna i en behaglig luftbubbla och segla över den brusande staden, se alla röra sig som små prickar medan jag fanns i en fredad zon.

Nyss hemkommen från Italien. Gardasjön. Tidigt om mornarna gick jag upp och drog på mig joggingskorna, tog en kort tur. Klockan sju på morgonen var det ca 25 grader och alldeles stilla i Sirmione. Jag, himmel, vatten, ljudet av mina rytmiska steg mot grusstigen som följde sjön. Vid sådana tillfällen känner jag mig rik. Det finns inget mer att önska. Ett lyckorus som bubblar upp i bröstkorgen.

Resan blev till en släktträff fördelad på fyra hyrlägenheter i anslutning till en camping. Frukost tillsammans på balkongen hos mina föräldrar. Ord, skratt, goda ostar, barn med lystna blickar då nutellaburkens lock avlägsnades. Berg av disk som blev till terapiarbete för den som råkade ställa sig vid diskhon vid fel tillfälle. Kylskåp som sett sina bättre dagar men som dög utmärkt till att kyla öl och Prosecco.

Gassande sol som ställde sig högt på himmeln och stekte alla bleka skandinaver. Och ett kaffe som tål några rader. Ett sketet campingcafé med hamburgare som inte skulle kvalificera sig till skolbespisning kunde servera en espresso – fin som en Audrey Hepburn i en Chanelklänning (nåja, kanske en smula överdrivet). Men alltså – dear me – italienarna kan kaffe. Och det är bara att tacka och ta emot.

Mitt i allt detta läste jag Elena Ferrantes ”Min fantastiska väninna” som jag fått av en fantastisk väninna (tack Charlotte!). En roman som utspelar sig i Neapel och rymmer det mesta man kan förvänta sig – med intriger, släktfejder, våld, kärlek – med uppenbara konflikter men även fint tecknade inre konflikter som ger berättelsen driv. Folksjälen där det finns en slags självklarhet i italienarens förträfflighet är fascinerande. Jag gillar det. ”Jag är bäst tills du bevisar motsatsen.” Det var den perfekta boken att läsa där och då. Kunna lyfta blicken från boken och se en skön lirare prata i mobiltelefon och gestikulera samtidigt.  Och detta sätt att svara när någon ringer; ”pronto.”  Kort, koncist och ger mig en känsla av att ”snabba dig, du upptar min dyrbara tid.” Sedan följer en svärm av ord och jag som inte kan italienska undrar om de säger så mycket som de pratar.

Ägnat en del tid åt skrivande och har samlat på mig några texter som jag ska lämna kritik på. Sammantaget roliga saker att fylla mina lediga dagar med!

Ta hand om dig !

unnamed (1)_edited

 

Annonser

11 thoughts on “Back on track

  1. Låter härligt, bättre kan det väl knappast bli? Nästa gång hänger Almes med till Italien! Håller med ovanstående, roligt med blogginlägg igen 🙂

    Liked by 1 person

    • Tack kära du! Ser mycket fram emot att hänga mer!
      Väldigt fint att träffa er!
      Se nu till att prioritera dig själv och ge dina konstnärliga sidor den tid de förtjänar. ❤

      Gilla

  2. Härligt sis! Italien är verkligen fantastiskt på många sätt, däribland kaffet och glassen (som jag undrar varför du inte nämnde, blev det ingen galato?) och osten och vinet… Stora kramar från mig till hela familjen ❤️

    Liked by 1 person

    • Haha! Bra att du fyller i ! Jodå – glass i lass, ost, vin och himmelsk salami! Det var så gött, hemresan kom alldeles för hastigt, jag var inte redo att åka hem!
      Familjen hälsar tillbaka och tusen kramar till er !

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s