Kostymer

Miniholkar

Så söta små holkar och gulligt vaggande ankor! Några saker jag noterat trots mitt stress-tunnelseende.
Mitt skrivande och jobb går fortsatt i otakt och det surrar bra mycket nu på många fronter.

Tar även idag ett utdrag ur min poetiska berättelse Kostymer

Jag vaknade med en brännande huvudvärk och fann mig stå jag i ett folkhav där var och en hade ett mål som de skyndade till. Parerade deras målmedvetna steg. De avancerade som om de vore fästa vid sitt mål i ett snöre som nu ursinnigt vevades in. Centralstationen var ett gitter av nystan som harvades. Jag basunerade ut mina svar, orden studsade mellan deras ivrande siluetter.
Mitt hår växte sig långt. Håret på hjässan letade sig ner till axlarna, skägget bredde ut sig som en haklapp och jag frös sällan.
Jag trivdes på mitt podium, där jag predikade i salen som ekade av snabba steg. Där de dräktklädda, viktiga klapprade fram i sina högklackade skor och talade med likasinnade i strassprydda mobiler. Där de glömda kröp längs väggarna och gömde sig i sprickorna. Där de yvigt lyckliga ropade högt och ljudligt kysste sina saknade som anlände med något av tågen. Det var en plats som andades förväntningar, hemkomst, löften, nya mål. Jag älskade det och från mitt podium såg jag allt. En disig dag kom en typ med batong och tog mitt podium.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s