Poetiska infall

Staden

att gå på stan_edited

Ett gitter av olika skor som tar mark, surr av folk, En gatumusikant spelar dragspel och tjoar till dem som lägger en slant. På en parkbänk sover en alkis. Barn springer, susar fram i ett led som tappar formen.  Glass, skratt.

Mitt i allt går jag som en röd tråd genom massan, skönt att vara ensam, hitta en styrka i det stora sammanhanget. Snabba steg förbi såskoppar som stannar och ser sig omkring.
Staden är min, jag kan den, behöver inte stanna och fundera, den genaste vägen sitter i ryggmärgen.
Staden är min.

Annonser

4 thoughts on “Staden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s