Kostymer

Mera Kostymer

 

blommor

Filar på nya texter som inte är redo för andra ögon än mina egna. När Blogg100 utmaningen är i mål (på lördag) – då ska jag ta en månads semester från bloggen. Längtar efter att skriva, samla och tänka.

Även idag saxar jag ur min poetiska berättelse Kostymer.

Elden värmde, svepte in mig. Lågorna kastade sig upp mot skorstenen. Värmen slukade min blick och jag fastnade där sittande i fåtöljen. Ute levde vindarna busliv, trädens kronor slets åt olika håll. Huden på mina magra ben knottrade sig. Den rutiga kostymen i polyester och ull värmde knappt kännbart, men den var stilig, visst var den det.
Jag drog ett långsamt bloss på pipan, drog ner röken djupt i mina lungor, lät mig berusas av elixiret, lät det fylla min kropp, uti varje lem. Jag tömde mitt huvud på tankar och tillät mig att finnas i tillvarons vakuum. Ur röken flödade blixtar, blixtar från fotografer, pressfolk som trängdes. Likt flygmyror en tryckande dag vällde de fram. Jag svävade fram på mattan i mörka solglasögon, sval, uppburen, med vita handskar på mina finlemmade händer. Ålen gick snett bakom mig, Ålen var min vän, mitt fundament. Jag minns inte när vi blev vänner, plötsligt var han bara där och hade slingrat sig om mitt hjärta. Ålen visste hur man knäckte koder. Var kom han egentligen från? Jag läste en gång att ålar simmar från Saragassohavet upp till Europa och leker i våra vatten. När kylan gör sitt intrång, sveper över kontinenten och bäddar in den i en förlamande dvala, spritter ålarna iväg, bort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s