Idéer / Skriva

Dansande ålar och snabba fötter

ålar_edited

Dag 90 ! Här kommer ett utdrag ur projektet som jag ska skriva på när mitt nuvarande manus är klart ! Arbetsnamnet är ”Dansande ålar och snabba fötter.”

Amilia Lycke-Li Olsson sprang med andan högt upp i bröstet. Hennes fräkniga kinder blossade. Hästsvansen rörde sig taktfast för varje steg hon tog.

Fakta om Amilia Lycke-Li Olsson.

1. Hon har en svagt fungerande censur mellan tanke och tal.
2. Konsekvens av svagt fungerande censuren; Hon har utvecklat ett snabbt löpsteg.
3. Hon är hopplöst kär i Hjalmar Bengtsson som inte har en aning om att hon existerar.

Amilia Lycke-Li Olsson sprang i en hastighet som låg på gränsen till vad hon hade kontroll över. Det var kanske inte så listigt att skrika att,
”Alla som spelar fotboll är hästballar.” Men Hjalmar hade hört och sett henne och det var det viktiga. Det dumma var bara att mördar-Erik med knarkarpappan också hade hört.
”Förbannade häck finns det inga kryphål”.
Häcken var säkert femtio meter lång, hög och tröstlöst tät.

”Där!” En grop, torr, lös jord under häcken. Hon kastade sig under häcken och slog upp sina ständiga skrapsår på knäna. Rev sig på armar och i ansiktet.
Några kaniner flydde i vild panik när hon kom ut från häcken och in i trädgården. Med spänd blick sökte hon av platsen, hjärtat bultade vilt. Det var något som inte stämde. En molande känsla grep tag och fyllde bröstkorgen med ett surr.

Färggranna, höga blommor ståtade mellan fruktträden. En ål hoppade upp och ned i en brunn och slog till en plåthink som hängde ovan den. Samtidigt ropade ålen bisarra aforismer.
”Dekadensen är demokratins största hot. Dekadens, dekadans, dekaduns, plums”, så dök den ned igen. I ett av träden satt en grupp brevduvor som småpratade och suckade.
”Jag får ingen A-kassa.”
”Nä, tufft nu när kärleksbreven är på upphällningen.”
”Man kanske skulle börja twittra, verkar vara den nya grejen?”
Mördar-Eriks röst hördes genom häcken och slog henne nästan som en fysisk stöt.
”Jävla snorunge, kom fram! Du ska få så mycket spö.”

En sliten overall låg slängd mellan de trolska manshöga blommorna. Huset var grönt, och byggt på stengrund, med ett lutande torn i mitten.
Porten var öppen och musik strömmade ut från huset. En osäker, skrapande ljudkvalitet som om den kom från en gammal trattgrammofon.
”Nu blåser havets friska vind ifrån syyydväst Och smeker ljuvligt sjömanskind…” En mansröst stämde in i musiken.

Annonser

3 thoughts on “Dansande ålar och snabba fötter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s