konsert

Mumford & sons Köpenhamn

mumford 2_edited

Be careful what you wish for it might come true” och ett citat av Margaret Atwood ”Att leva helt och hållet i offentligen är ett slags isolering.” är ord som slår mig efter konserten på Forum i Köpenhamn.

Mannen och jag såg bandet i julas, en taggad och närvarande spelning. Men ändå inte som på klippet från David Letterman show där de spelade när de var på väg att slå igenom. Drivet, drömmen om möjligheter gick inte att ta miste (de gick med på att ändra refrängen  I little Lion man från ”I really fucked it up this time” till ”I really messed it up this time”.)

Igår på Forum i Köpenhamn. Värme, öllukt, påtaglig trängsel och vi sökte oss uppför en trappa för att få utrymme och landade i VIP-hörnan, nästan tom. En security-tjej tipsade oss om VIP-läktaren, att vi kunde sätta oss där. Oförskämt bra läge. Bra överblick. Någonstans då slog det mig att sångaren var tom i blicken. Det var fascinerande hur han laddade om och hittade energin i varje låt, men mellan sångerna, låga axlar, flackande blick, obalans. Hur länge skulle han orka stå?

Tusen och åter tusen som kommit för att se bandet, dedikation och jubel. Oändligt ensam stod han där, försökte binda oss samman med musiken. Ibland nådde han (och bandet) fram men upplevelsen blev som en sviktande radiosändning.

Forum i Köpenhamn är en gammal arena och kanske var det därför teknikerna inte lyckades balansera ljudet. I de ösigaste låtarna tog basen över och på Tompkins Square park missade de att sätta på mickarna.

Efter konserten i Dublin var jag lyrisk, det var episkt. Avundsjuk på jobbet att åka runt och sjunga sånger och vara dyrkad. Igår väckte framträdandet andra tankar. Hur utsatta de är, att inte få ro från alla förväntningar, blickar.

Någon enstaka koltrast drillade. Sval nattbris, sorlet från alla som lämnade konserten. På tåget från Köpenhamn med mina fina vänner och en snäll pappa som hämtade oss på centralstationen en bit efter midnatt. Hemma väntade nattamat, soppa och vin och det var nästan surrealistiskt att sitta en torsdag, pimpla vin med goda vänner på småtimmarna. Och bara låta känslorna från konserten vindla iväg.

Annonser

5 thoughts on “Mumford & sons Köpenhamn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s