Reflektion

I did it

skymning

Den som läste bloggen den 15 april (om du inte gjorde det: se här) såg att jag utmanat mig själv med att käka lunch med en ny människa som jag aldrig träffat förut. Detta gjorde jag i för en vecka sedan idag.
Minuterna innan vi skulle ses var jag nervös och undrade vad jag höll på med. Varför ska jag söka obekväma situationer, de dyker upp ändå.

Efter att de första krystade replikerna landat gick det bra. Jag har skrivit en summering av samtalet men bollar den med Jacob (som jag träffade), så att jag hittar rätt i texten. När vi är klara och nöjda, då lägger jag upp texten på bloggen.

När jag studerar hur barn gör när de träffar nya kompisar slås jag av hur enkelt det verkar. När blir det svårt att ta kontakt? Svårt att få ett öppet samtal? Kanske är jag naiv som på sätt och vis söker barnets okomplicerade sätt att ta kontakt. Oavsett är det spännande och roligt när man får ”en träff” på ett bra samtal.

Annonser

3 thoughts on “I did it

  1. Tror att den där tveksamheten inför att ta kontakt med nya bekantskaper börjar när vi får de första vibbarna för att göra/vara ”rätt” respektive ”fel”. När jag ser på mina barn och tänker tillbaka på min egen barndom var det väl typ mellanstadieåldern. Huruvida du är naiv – nej, det tycker inte jag. Snarare modig, som bestämt dig för att mota ”rätt/fel”-olle i grind. Överhuvudtaget önskar jag att vi som vuxna kunde hitta tillbaka till det lilla barnets nyfikenhet och förundran oftare än vad vi tenderar att göra.

    Liked by 1 person

  2. Ping: Mina nya kompis Jacob | Book Birth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s