Idéer / Inspiration / Poetiska infall

Kastanjeträden trötta luta

unlucky marigde

En gång skrev jag en scen med en pastor som var alkoholiserad och tog sig själv på stort allvar (ett maner som i min mening både är roande och oroande). För att göra honom mer intressant lade jag till att han älskade att recitera dikter och att dikterna i sig kunde berusa honom med sitt svärmiska innehåll. Ungefär samtidigt som jag skrev scenen gick jag en kurs där jag fått i uppgift att studera poeten Vilhelm Ekelund närmare. Det föll sig naturligt att pastorn kunde sin Ekelund utan och innan.

Dikten som han citerade, då han lurat med sig en ungmö till sakristian, blev  Kastanjeträden trötta luta. I varannan sekvens citeras dikten, hans berusning och taffliga närmanden. Varannan scen skildras ungmöns svartsjuke make som tröttnat på att frun dröjer och letar efter henne.

Den vackra dikten förtjänas att återges:

Kastanjeträden trötta luta av Vilhelm Ekelund

Kastanjeträden trötta luta
efter regnet sina tunga
vita spirors blom.
Syrenernas
stora våta klasar
sakta gunga.
Skyggt och tvekande
börjar redan
näktergalen sjunga.

Hjärta, och du känner
pånyttfödelsens,
stillhetens oändliga lisa
strömma över dig:
hjärta, och dock är din sång
denna molltons –
denna stumma längtansvisa.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s