Att ångra är att slösa tid / Bakgrund / Skriva

Utdrag: Skiljas åt

 

stadsparken

Hon stod med ryggen mot honom. Blusen stramade över de magra skuldrorna. Några hårstrån i nacken hade fastnat i knäppet på halsbandet. Med ansiktet vänt mot fönstret lät hon blicken vandra över stadens kontur, som om hon skapade den med sin blick.
Rummet var kvavt och hon längtade ut i den brinnande kvällen. Himlen badade i skymningens färger. Månen lyste högt upp i skyn och några stjärnor blinkade.
Kyrkklockan slog och dränkte tystnaden med sina skarpa toner. Golvuret stämde in.
Det var dunkelt, endast upplyst genom de sista strålar som solen kastade. Kristallkronan bröt ljuset och regnbågens färger syntes på väggen. Hon smekte de tunga sammetsgardinerna med sin hand.
”Du har inte sagt något än.” Orden var spröda och tvekande. Han satt i fåtöljen med knutna händer och blicken var fixerad vid en fläck på den orientaliska mattan.
”Jag har sagt allt jag vill säga.” Hon talade tydligt och långsamt. Vreden hade mojnat sedan länge.
”Du lämnar mig?” Fåtöljen gnisslade när han reste sig.
”Ja, Harry. Jag lämnar dig.”
”Går du till någon annan?”
Hon vände sig mot honom.
”Nej, jag går inte till någon annan. Men för en tid hyr jag ett rum hos CG.” För första gången på länge såg hon honom, såg honom på riktigt.
Han tog ett häftigt andetag.
”Men ni är mer än bara vänner?” Han såg vädjande på henne.
”Nej, Harry, vi är bara vänner.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s