Poetiska infall

Ofelia och Lolita

bok bild 01 v1 a3 färg tjock kontur

OFELIA. Copyright Anna-Klara Alme och David Balogh

Ett försök till en rolig historia som ska kunna sjungas ut (skriven på hexameterform). En tidigare kursuppgift som jag arbetat vidare med. Det är min bror David som illustrerat och hans grymma tjej, Anna-Klara som färglagt.

DJUR

Fröken Ofelia synade djuret med bästaste luppen.

Insektens ögon var lila och gröna och stirrade läskigt.

Pappan la tidningen varsamt i knäet och mönstrade djuret.

”Sådana otäcka djur”, sa han. ”Får mig att tänka på kriget,

Slaget vid Lund, i den bördiga myllan där dansk och svensk blödde.

Eländig tiden var, kärlkramp, misär, regn och gyttja och böldpest.”

Lilla Lolita kom in i matsalen och avbröt sin pappa.

”Usch, vilken vidrig sak – bort med den! Pappa gör något, genast!”

”Löjliga lilla Lolita din mes!”, gol Ofelia. ”Haha!”

”Rädd för ett ludet, grönt litet djur, vad ska det bli av dig”?

”Sluta Ofelia, pappa säg till henne! Dumma dig, mespropp! ”

Pappan förkunnade tankspritt med myndig röst följande svada;

”Sluta nu retas! Det lönar sig sällan att vara tarvlig!”

Tänk nu om, du eller du kommer skriva en självbiografi?

Bäst att vara sams nu och slippa framtida ordkrig!”

Medan han talade märkte han inte att flickorna lämnat.

Rummet var tomt sånär som på lynnige Churchill som slumra.

Snart var måttet rågat för byrackan som tog till flykten.

Pappan brast ut i ett hjärtligt skratt när han läste rubriken

”Honungsbin har mycket små hjärnor.” ”Men vad är detta?!

Kanske var chefen ett honungsbi i sitt förra liv? Haha!”

Plötsligt kom flickorna springande in i matsalen; ropte:

”Churchill är död.” De grät ymnigt och drog i sin pappa som sade;

”Det har han varit i fyrtioåtta år. Sågs som slagkraftig.

Sanningen är att mannen var fetlagd och tyken. Och utan… ”

”Pappa, tok! Churchill vår hund, inte karln med cigarren! Hör upp nu!”

”Jaså, jaha… VÅRan hund, är han död?  Stackarn vaggade ut nyss.”

”Ja och han dog här i hallen hos oss”, grät Ofelia upprört.

Pappan skrek; ”Jag var ett honungsbi i förra livet, åh nej, hjälp.”

Flickorna ropade oroligt, ”Pappa har blivit helt galen.”

Därefter bönade flickorna: ”Churchill måste begravas!”

Pappan sade att kadavertransporten fick ske med taxi.

Taxibolaget blev alldeles skrämt av detta och avstod.

Färden fick ske med kommunalsnöret. Och tjejerna gjorde

resväskan resklar så Churchills himlafärd angenäm bliva.

Tårögda vinkade båda när pappan med resväskan åkte.

Churchill var tjock och tung,  pappan fick kämpa och kånka ner väskan.

”Rulltrappan avstängd”, ”Typiskt.”  Svetten, den forsade hejdlöst.

”T-banan avgår om blott två minuter. Nu är det bråttom.”

”Vill du ha hjälp, det ser fasligt tungt ut det där”, sa en kille.

”Jamen det, vill jag”, sa pappan, och räckte väskan till killen.

”Ojojoj, herregud! Denna var tung du, vad har du fyllt den med?”

”Vad jag har fyllt den med…? Jo, en staty av Kejsarn av Kina.”

De tog sig ner till plattformen och pappan var tacksam, han ville

tacka sin hjälpare som dock var försvunnen med väskan!

 

 

 

 

Annonser

5 thoughts on “Ofelia och Lolita

  1. Ping: En liten skiss Lolita | Book Birth

  2. Ping: Nya skisser Lolita | Book Birth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s