Att ångra är att slösa tid / Skriva

Utdrag: Glimtar av farmor

cornelia i hatt

En bild av hur jag tänker mig att unga Matilde såg ut

Matilde är nybliven änka och hennes son Harry försöker övertala henne att flytta in hos dem. Vi följer barnbarnet Felicia.

Felicia, Göteborg, 1953

När hon kom innanför porten kände hon en ny, annorlunda doft.  Dörren till garderoben stod på glänt och hon skymtade den inhängda kappan, tyget var korpsvart och glänste i ljuset från hallen. Från salongen hörde hon låga röster. När hon närmade sig flyttade andetagen högre upp i bröstet. Parketten knakade under hennes steg, inne i salongen fördes samtalet obesvärat vidare. Fars djupa röst, klädd i en styltigt formad franska mot farmors korta svar. Det var länge sedan hon hört farmor prata, rösten lät hes utan att vara släpig. Orden var distinkta och språket flöt utan onödiga pauser.
Kristallkronan gav ett dämpat ljus som lämnade hörn och vrår i mörker. Hon försökte utläsa vad som sades, samtidigt stirrade hon på Kreuger-tavlan utan att se dess motiv. Det var hopplöst att försöka hänga med i deras samtal. Hon blundade och lyssnade på melodierna, nyanserna, tempot. Farmor tycktes nu tala snabbare, rösten blev intensivare. Ljud av rörelser, steg på parketten, en skåpsdörr som öppnades, klirr från glas. Det lät som om de förflyttade sig längre bort i salen. När hon lade örat till dörren dunkade hjärtat hårdare i bröstet. Rösterna blev tydligare.
”Non, non, non.”
En ljudlig suck från far hördes.
”Varför i all världen inte?” Vi ordnar ett eget rum här tills vidare. Tills vi kommer på något bättre.”
Hon tryckte örat hårdare mot dörren och blev alldeles kall när salongsdörren gav långsamt efter. Paniken rusade i kroppen. De fortsatte prata utan att göra någon notis om dörren. Hon hukade sig intill väggen. Farmor satt i en fåtölj och far gick fram och tillbaka i rummet med sin sherry. Med sin fågellika arm gjorde farmor en gest mot flygeln. Den som blänkte och stod där stolt.
”Vi täcker över den. Du behöver inte se den. Den används ändå aldrig.”  Han slog ut med händerna. Mitt i rörelsen stannade han, fäste blicken rakt mot dörren där hon satt. Hon kröp ihop för att undkomma hans blick, handflatorna blev svettiga.
Farmor fortsatte prata.
Trots att det surrade i öronen kunde hon höra farmor säga ”nazis”, följt av ”Merde! Putian!” Ord hon inte lärt sig i skolan. Far tittade mot dörren, lyfte ögonbrynen, som om han funderade på något. Farmor tystnade när han gick mot dörren.
Dörren öppnades på vid gavel, hon blundade, hans gestalt skuggade henne.
”Förlåt far.”
Ond blick, inga ord. Som ett skadeskjutet djur linkade hon snabbt bort mot trappan, med en tyngd i bröstet som bara kunde befrias med tårar.
Farmors röst skar genom luften. ”Felicia?”
Hon lystrade och slog av på takten.
Det gick inte att avgöra om den hesa rösten ropade i hennes tankar.
Strupen blev torr, hon tittade villrådigt på far som kommit ut i hallen. Han nickade åt henne att komma, ögonbrynen var neddragna, hon visste precis vad det betydde.
Farmors ögon glänste, de var becksvarta.
”Kom, så får jag se dig.” Den kantiga brytningen lät lustig. Rösten var ännu hesare nu.
Fick hon gå närmare? Hon kastade en blick mot far, som inte tycktes protestera. Hon tittade på händerna med ådror som liknade floder på en karta, hur de vilade på armstöden, de gracila fingrarna var prydda med tunna guldringar, infattade med briljanter. Långsamt tog farmor spjärn från armstöden och reste sig från stolen och ställde sig framför henne. Händerna kändes kalla och torra mot hennes kind, långsamma strykningar, som om farmor trodde att hon skulle gå sönder av beröringen. Parfymen doftade starkare när hon var nära, toner av liljekonvalj, söt men elegant. Farmor andades djupt, drog efter andan och tittade rakt på henne. Skulle hon stå kvar där hon stod? Hon kände farmors magra armar om sig, rörelsen överrumplade henne och hela kroppen blev stel. Detta som hon längtat efter, kändes udda. När farmor tog ett steg tillbaka, svepte en lättnad över henne. Far stod bakom farmor, smuttade på sherryn. Hon visste inte var hon skulle fästa blicken, hon sökte fars blick. Men det enda hon såg var hans ryggtavla, att hon skulle hälsa på farmor ingick inte i hans plan över samtalet. Hon visste att vad han tyckte. Samtal skulle vara korta, innehålla endast det som var nödvändigt.
”Du kan gå nu”, viskade farmor och blinkade ed ena ögat, precis som hon gjort på födelsedagen på Palace för fem år sedan. Felicia log blygt och neg.
När hon gick uppför trappan hörde hon hur de fortsatte prata.  Farmors ord om nazis och svordomarna ekade. Nazister hade hon hört om förr. Morfar hade nog varit nazist före kriget. På en bjudning hade farbror Stenberg ropat att far hade en gnetig jävel till svärfar. Orden som följde föll så märkligt att de fastnade hos henne, ”Minns I då den gamle nazisten kom i luven med Segerstedt?”

Annonser

2 thoughts on “Utdrag: Glimtar av farmor

  1. Nu börjar de olika personer få liv och färg, det är ljuvligt. Är liljekonvalj rätt doft för en så stark personlighet? Något mindre sött men lika lyxigt, kanske. Jag bara spånar förstås och har inte heller hela farmors-gestalten i huvudet som RV. Stackars far, han är så stel och låst i sin uppfattning om hur han måste vara. Kanske han älskar sin dotter men kan inte uttrycka det?

    Ser fram emot fortsättningen!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s