Bilderbok för vuxna / Kostymer / Skriva

Kostymer – prosalyrik

Annaklara

 

Här kommer två stycken ur min prosalyriska dikt som världens mysigaste och bästa Anna-Klara Alme illustrerar;

Kostymer

Elden värmde, svepte in mig. Lågorna kastade sig upp mot skorstenen. Värmen slukade min blick och jag fastnade där sittande i fåtöljen. Ute levde vindarna busliv, trädens kronor slets åt olika håll. Huden på mina magra ben knottrade sig. Den rutiga kostymen i polyester och ull värmde knappt kännbart, men den var stilig, visst var den det.
Jag drog ett långsamt bloss på pipan, drog ner röken djupt i mina lungor, lät mig berusas av elixiret, lät det fylla min kropp, uti varje lem. Jag tömde mitt huvud på tankar och tillät mig att finnas i tillvarons vakuum. Ur röken flödade blixtar, blixtar från fotografer, pressfolk som trängdes. Likt flygmyror en tryckande dag vällde de fram. Jag svävade fram på mattan i mörka solglasögon, sval, uppburen, med vita handskar på mina finlemmade händer. Ålen gick snett bakom mig, Ålen var min vän, mitt fundament. Jag minns inte när vi blev vänner, plötsligt var han bara där och hade slingrat sig om mitt hjärta. Ålen visste hur man knäckte koder. Var kom han egentligen från? Jag läste en gång att ålar simmar från Saragassohavet upp till Europa och leker i våra vatten. När kylan gör sitt intrång, sveper över kontinenten och bäddar in den i en förlamande dvala, spritter ålarna iväg, bort.

***

Överflödet sköljde över mig, dränkte mig i rubiner och smaragder. Jag seglade fram på händer som ville röra mig, på röster som skrek efter mig, på tårar från dem som inte förstod att jag var där på riktigt. Ålen klappade mig på axeln gled förbi och viskade i mitt öra att det fanns mer att hämta. I gyllene kostym lät jag hans ord fylla mig och jag tog mer, krävde mer tills jag en dag väcktes av en vältalig man. Bankrutt och konkurs. Men mig gjorde det detsamma, jag hade ju Ålen, min vän. Jag fällde upp kragen på min gyllene kostym och ringde honom. Numret hade ingen abonnent.  Var tog han vägen? Om du läser detta nu Ålen, ring mig, jag saknar dig.
Kanske är han i Saragassohavet och låter sin kropp värmas i det salta vattnet, låter sig bländas av den ivriga solen. Kanske dras han med i vattnets virvlar, dansar med koraller och doftar på sjötulpaner, smeker valmagar och gungar i välbehag.

***

 Läs hela Kostymer här

Fråga och pepp helt kort

Jag är väldigt missnöjd med titeln Kostymer, har du bättre förslag på namn? Hör av dig! Kostymer ska anspela på de olika roller berättarjaget har i dikten – kopplingen är långsökt och jag funderar vidare på nytt namn.
Idag läste jag ett uttalande av chefredaktören för Chic

Motgång är framgångens förspel.”

Ett uttryck jag tar med mig!

 

 

Om bloggen:

Mer om mig, bloggen och mina kumpaner här
Mer om mitt romanprojekt ”Att ångra är att slösa tid” här

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s