Att ångra är att slösa tid

Utdrag ur kapitel 1

Idag får det bli ett ett utdrag. Så här börjar manuset (just nu..)

KAPITEL 1 – FELICIA, GÖTEBORG, 1953

Hon såg sin hand som försvann i hans stora näve. Duggregnet gjorde det svårt att se, träden var kala och blanka av väta. Högt ovan dem cirkulerade två korpar som skorrade fram torra läten. Dofter av mull. Högar av sörjiga löv. De svartklädda tågade fram. Kistan i mörkt betsad ek såg ut att sväva på deras axlar. Den glänste.
För varje steg han tog fick hon ta två.
Den andra personen från höger hade han sagt. Hon kisade, räknade och tappade fart. Greppet hårdnade och hans blick sa att hon borde skärpa sig.
Plötsligt stannade sällskapet inför en grop. Hennes inre snörpte ihop sig. Gropen var cirka två meter djup, jorden var blöt. Här skulle han alltså vila.
Prästen harklade sig, Han talade lugnt och behärskat men orden flöt ändå samman. Felicia uppfattade lösryckta meningar.
”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda…” Hans fylliga kinder vibrerade när han mässade. Hennes fötter var isande kalla, tänk att hon inte hade sett vattenpölen, finskorna var genomsura. Kanske skulle hon säga något? Hon kastade en blick upp mot honom. Mustaschen var som ett streck, ögonen hårda. Han blinkade till. Grät han? Snabbt tittade hon ner i marken på sina skor.
Duggregnet tilltog och kylan bet sig fast i hennes armar och nacke. Prästen talade monotont. Följet var stort, hon räknade till hundranitton personer. Långa farbröder i svarta rockar med immiga glasögon och damer i mörka klänningar. Mängder med paraplyer, de såg ut som en flock svarta fåglar som vilade över följet. Hon räknade igen, andra personen från höger och där stod hon. Farmor. Det kunde inte vara någon annan. Hon kände igen henne. Farmor hade inget paraply, lät regnet falla på henne där hon stod som förstelnad. Rak i ryggen med hållning som ett kattdjur på savannen, blicken fäst i fjärran. Det silvergrå håret var uppsatt i en knut.
”Felicia”, väste hennes far. ”Stirra inte.”
Skammen ilade ner i magen. Hon tittade åter ner på sina sura fötter och på de leriga löven.

Annonser

6 thoughts on “Utdrag ur kapitel 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s